mer om Fastlagsris och Påskris

Jag har funderat vidare på det där med påskris - eller fastlagsris - eller... Hur ska det se ut? Jag har letat efter annorlunda ris på nätet, men de flesta har fjädervippor. Eller möjligen ägg eller kycklingar. Och så kom jag att tänka på att det är skillnad på fastlagsris och påskris, förstås. 

Jag hittade i alla fall bilder på ETT annorlunda påskris - fast egentligen är det nog inget påskris - snarare ett åretruntris: Poesiträdet (på bild här ovanför) av Ylva Skarp (där jag också lånat bilderna). Texterna är nio: fortsätt längta, våga hoppas, våga tro, ta ett kliv, sikta högt, tro på drömmar, det är upp till dig, skapa ditt eget liv, vem vill du vara? 

Skulle kunna vara fint till påsk också! 

Jag har läst om fastlagsris och påskris på Nordiska Museets hemsida (där jag lånat bilden). Så här skriver de om fastlagsriset:

Idag skiljer vi oftast inte fastlagsris och påskris åt. Från början piskade man varandra med ris, antingen på fettisdagen eller långfredagens morgon. Långfredagens risning skulle påminna om Jesu lidande och är en sed som förekom i Sverige sedan 1600-talet. Fastlagsrisningens ursprung har även sökts i urgammal naturmagi och påståtts vara livsbefrämjande och lyckobringande. Med tiden utvecklades risningen till en lek och även barnen kunde piska sina föräldrar. Det gällde att komma först upp på morgonen och överraska sjusovarna med en risbastu. Vid risningen användes oftast björkris men även annat ris förekom. Åtminstone sedan 1700-talets senare del har fastlagsriset också varit ett prydnadsris smyckat med färgglada band, pappersblommor och annat pynt. Riset kunde också förses med färgade pappersremsor med rim. Fjädervippor har använts i minst 150 år men blev vanliga först på 1930-talet. I Stockholm såldes fastlagsris med färgade fjädervippor och remsor med deviser på 1870-talet, möjligen även tidigare. Påskrisen kunde vara smyckade som fastlagsrisen eller helt utan pynt.

Så vad säger detta då om ursprungsfrågan - Får ett påskris se ut hur som helst? Ja, jag tror det. Och mitt eget ris med tygremsor tycks vara ett nedärvt minne från 1700-talet! Kul! Från och med nu får det lov att bli en tradition hemma hos oss.